Satya – upptäcka mod och transformation i vår egen sanning

Fjället gav och tog den här gången. De första dagarna såg jag bara 10 meter framför mig. Och se’n kom förändringen. Det bländande solskenet bröts genom tusentals små snökristaller och öppnade en portal på bergssidan. Nära, men ändå fysiskt onåbar. Så vacker och så tydligt illusorisk. Någonstans i mig finns en längtan att bara få släppa taget om all kamp, all smärta och slit och gå in i en ljusare, lättare dimension. Men det finns ingen portal utanför mig i den här världen. Den finns inuti…den insikten kommer direkt efter den första tanken.

Att modigt stå kvar i sin egen sanning innebär transformation, förändring, och det kan göra väldigt ont. Speciellt om man kämpar emot och krampaktigt håller kvar taget. Det där med att släppa allt är kanske inte en så dum tanke ändå. Men det kan vara oerhört svårt! Och har man ”tur” kanske någon kommer förbi (som kossan i berättelsen ovan) och utan baktanke släpper sin dynga på en. Det är obehagligt och jobbigt, men när man börjar tina upp av värmen från dyngan, gör det att riktningen äntligen blir tydlig och det blir plötsligt lätt att släppa taget. Hade jag lyssnat till mig själv, släppt taget när jag börjat ana sanningen och flugit iväg, hade jag inte legat stelfrusen på marken där kossan valde att gå förbi. Men min väg var att finnas där just då. Kanske hade jag sluppit gå igenom mycket om jag vågat släppa taget tidigare, men sanningen är att det gjorde jag inte. Så’n var min väg då och nu är jag tacksam att jag hittat riktningen som leder bortom illusionerna.

”Out beyond ideas of wrongdoing and rightdoing, there is a field. I’ll meet you there.”

Rumi

Satya är en yogisk term och betyder ärlighet och uppriktighet. Det är den andra av de fem yamas (etiska levnadsregler kring yttre beteende) som du kan följa om du vandrar Yogans  åttafaldiga väg. Det handlar om hur du respektfullt och  uppriktigt bemöter andra, men också dig själv. Konsekvenserna av att ljuga för någon och att det är fel, är lätt att förstå. Men hur många av oss funderar över vad det får för konsekvenser om lögnen riktas mot oss själva? Eller konsekvenserna av att välja att tro på illusioner för att man så gärna vill att de ska vara sanna, istället för att medge och se saker som de verkligen är?  En klok vän till mig citerade en annan klok man, Rupert Spira:

”Illusion is very real; it’s just not what it appears to be”

Precis som illusionen av en portal till en annan dimension som uppenbarade sig på bergssidan fanns där; jag såg det ju med mina egna ögon. Men det fanns ingen portal att bara ta ett kliv in igenom, för att vara precis där jag ville. Vägen in i ett nytt sätt att leva, i sin egen sanning, går inåt och den kräver tid och uthållighet för att hitta. Det krävs också en vilja till klarsynthet bortom illusionen. Ser man illusionen för vad den är kan det hjälpa oss att förstå oss själva och varför vi hellre valde de personer eller saker vi ville ha, snarare än de vi behövde, men att avstå är svårt. Att släppa taget är smärtsamt. Att välja bort kan vara fyllt av skuld. Och det kräver att vi ger oss själva den omsorgen det innebär och den tid i avskildhet det tar, precis som Sadhguru pratar om. I år väljer jag avskildhet på min årliga retreat med tystnad, meditation, skrivande och träning. Jag har äntligen sett igenom de senaste årens illusion av att det måste vara andra som hjälper mig att utvecklas och fylla på energi. Jag kan behöva andra vid ett annat tillfälle, men den här gången är det just tid av stillhet och avskildhet i den vackra naturen som är vägen framåt, inåt. Stor är den förundran som kommer med att upptäcka att vi hittar mod och transformation när vi vågar stå i vår egen sanning.

Jag vill varmt rekommendera er att följa:

IG: @sadhguru.archives, @nordstrom.howie 

och att läsa: The path of yoga sutras av Nicolai Bachman