Mysterier och mirakel
Vågorna rullar in mot stranden. Brusande och rytmiskt. Det är som om havet är levande och rör sig i en böljande dans. Stilla och lugnt ena dagen och vrålande och vilt en annan. Det är stort, nästan oändligt, i alla fall för ögat. De stora skeppen vänder upp i riktning mot stora bält och försvinner över horisontens kant. Stugan jag har lyckan att bo i ligger på den västra kusten och det gör att solen varje kväll går ner i havet. De molnfria kvällarna sänker sig solklotet i en kaskad av färger som målar både vattnet och himlen orangeröda. Det är lätt att tro på mirakel i förundran över all skönhet.
Men det finns mer, överallt omkring oss, dessa mirakel. Det gäller bara att öppna upp för det dolda och inse att världen är full av dem. Livet som flödar i oss är ett mirakel. När foten rullar över underlaget, känner gräset, jorden, framfoten och tårna trycker lätt ifrån och kroppen rör sig framåt. Är inte det ett mirakel? Att vara i stunden, ta in det du taktilt känner och landa i kroppen är en enkel och nästan magiskt kraftfull meditation. Den befriar och helar utifrån och in. Närvaro, att landa i nuet, ger utrymme att bara vara med öppna ögon.
“Most of us walk without chains, yet we aren’t free. We’re tethered to regret and sorrow from the past. We return to the past and continue to suffer. The past is a prison. But now you have the key to unlock the door and arrive in the present moment. You breathe in, you bring your mind home to your body, you make a step, and you arrive in the here and the now.”
Av Thich Nhat Hanh
Jag sitter på min matta och blickar ut över havet. Landar i närvaro och enorm tacksamhet för där jag är just nu. Hela året har jag sakta öppnat upp till rum inom mig som jag för länge se’n låste om. En längtan efter ett djup i den här världen har alltid funnits, att det finns mer än ögat kan se. Och att jag skulle kunna få vara en del av det. Drömmar jag trodde var för evigt borta har blivit möjliga. Jag står på tröskeln till ett äventyr jag trodde jag inte skulle få vara med på. För mig är det ett mirakel och det handlar om att få utforska kroppens mysterier inifrån och ut, utifrån och in. Hur vi som varelser inte bara är det uppenbara, utan också en del av det oändliga. En del fnyser åt svammel om mysterier och mirakel, men jag jublar. Jag sitter på min matta och inser att jag äntligen klivit rätt in i verkligheten.
Framför mig sitter en kvinna i min egen ålder. Jag vet inte vad hon heter eller vem hon är. Vi har inte sagt ett ord till varandra. På den tysta retreaten går vi alla om varann utan att kommunicera, varken med ord eller gester. Det är en av förutsättningarna för att kunna möta sig själv helt och fullt. Och det fungerar. Det blir en djupdykning som resulterar i en hel del insikter. Kvinnan sitter nära, endast en halvmeter ifrån mig. Hennes ögon blickar in i mina och jag i hennes. Lugnt möter jag hennes blick. Jag har gjort den här meditationsövningen* förut och känner mig bekväm, men hon har lite svårt att vara helt avspänd och ler plötsligt, samlar sig igen och hennes blick möter åter min. Så uppmanas vi att sluta ögonen. Jag blir helt andlös över synen som framträder. Innanför mina ögonlock ser jag hennes buddahnatur**; det strålar om hennes hårfäste, ansikte och armar är mörka och händerna vilar på hennes korslagda ben. Hon bär en ärmlös orangeröd klädnad precis som de buddistiska munkarna. Och så bleknar synen sakta bort. Min lärares röst hörs ge oss ännu en uppmaning och den här gången öppnar vi ögonen och blickarna möts igen. Jag ser min väns ögon fyllas av känslor och efter en stund rinner tårar ner för hennes kinder. Att möta en annan människa på ett innerligt och öppet sätt är en överväldigande upplevelse. Den lätta beröringen mellan två själar lämnar en djup känsla av ödmjukhet. Och insikten av att det finns mysterier och mirakel (som även ögat kan se) befästs ännu en gång.
*Eyegazing meditation for two
** Buddhanaturen (sanskrit: buddhadhātu) är inom mahayanabuddhismen ett koncept som menar att alla medvetna varelser har en möjlighet till att bli buddhor. (Wikipedia, Buswell & Lopez (2014) uppslagsord: buddhadhātu)