Full moon clearing

Mörkret har haft oss i sitt grepp länge nu. Det drar sinnet neråt mot den kalla jordytan. Gruset samlas i smutsiga högar längs väggrenen och på stationens plattform, som om det speglar den inre kampen mot sjukdom, nedstämdhet och trötthet. Lusten att bara ligga kvar när klockan ringer tidigt på morgonen blir större och större när gryningen forfarande dröjer med sitt ljus. Jag förlorar mig själv av och till i kampen att orka lika mycket. Vintern är tiden då vi behöver mer sömn, mer vila och att sakta ner på tempot. Livet och samhället kräver samma rytm och jag har svårt att stå emot. Fastnar i de gamla mönster som så länge gällt. Känsligheten för kroppens signaler har vuxit och medvetenheten om vad jag egentligen behöver blir tydligare, vilket gör att jag ändrar riktning snabbare. Men än så länge har jag inte lyckats undvika att fastna i maskorna innan jag ser dem. Kanske har du också upplevt hur lätt det är att tappa taget och förlora sig i oron över det gamla, ivern för det nya och glömma bort att vandra medvetet i nuet? Att låta saker och ting ta tid och tålmodigt se på hur det utvecklar sig för att kunna göra rätt vägval. Inte det vi tror eller vill, utan det vi intuitivt känner är rätt just nu.

Tillåt dig själv att vila i långsamheten och spara din energi tills ljuset återvänder och yang växer i styrka. Använd träningsformer som mjukar upp och vårdar; yoga och qigong och låt sinnet få näring i meditation och mindfullness. En del talar om fullmånens påverkan på sinne och kropp och använder den för att göra olika former av manifestationer. Naturen påverkas synligt genom ebb och flod och människan som består av 3/4 vatten kanske inte är så opåverkad som en del tror. Framförallt är den en fin symbol för avslut, att släppa taget och för att återuppta sin riktning i livet.

Med mjuka lugna rörelser tar jag mig ur nedstämdheten  och smärtan. För den kommer, varje gång nu för tiden. När jag kan fångar jag solstrålar på min hud och tar mig an blockeringarna med lugna, mjuka rörelser för att få energi och vätska att cirkulera i min kropp igen.

Sinnet riktar jag samtidigt inåt mot min inre källa.  Medveten om att jag behöver gräva mig djupt ner för att se den, förbi det som skymmer och hindrar. I vridningarna får jag kroppen att öppna sig, lösa upp blockeringarna och rensa ut det gamla bagaget. Återupptar min färd framåt och ge akt på mina vägval, så jag kan fortsätta mot hälsa och inre frid. Och fortsättningsvis stå stadigt i livets vändningar och utmaningar. 

Häromdagen hörde jag fågelkvitter tränga in genom husväggen, in i badrummet. Det vi människor inte alltid känner, som förlorats i storstadens brus, känner det vilda. Det går bara en liten tid efter årets mörkaste dag innan det vet att ljuset är på väg. Och då kände jag det också, en första aning om att vi snart går in i en ljusare tid. Tiden då den kreativa energin återvänder.