”Dao gav liv åt enheten, enheten gav liv åt de två, de två gav liv åt de tre, de tre gav liv åt de tio tusen tingen” Dao de Jing
Att vara en enhet när man är dualitet, men känner sig som de tre och ännu mer som de tio tusen tingen, dvs helt splittrad, är totalt förvirrande. Och kanske finns det i förvirringen en känsla av misslyckande eller mer som okunnighet. Trots en vandring på den här jorden som varat i mer än ett halvt sekel i en strävan efter ”upplysning”, känns det som om jag far som en boomerang tillbaka till där jag började. Kampen att försöka förhålla mig till världens brus där ute, som på ett sätt är lockande och på ett annat är bortstötande, återupptas. Längtan efter umgänge tävlar med längtan efter avskildhet. Precis som behovet av utveckling och lärande omväxlande blir till ett behov av kravlöst varande. Men något är annorlunda. Det finns en medvetenhet omkring mitt agerande och mina inlärda mönster som inte funnits där förut. Det finns också en öppen sårbarhet och ett accepterande från ett förlåtande sinne gentemot mig själv. Ett tillåtande från en inre källa som tyst viskar att ”igår var igår, idag är en ny chans att agera och välja”. Någonstans har det skett än förändring till en mer autentisk version av mig själv. Någon eller något ger mig en känsla av frid som jag sällan känt. En tillåtande medvetenhet som får mig att uppleva frihet. Ett accepterande och en förståelse av mitt eget väsen har börjat växa fram ur den desperata kampen om att ”hitta rätt”. Det har gett mig modet att lyssna inåt och våga följa flödet.
De två
I den traditionella kinesiska medicinen är ”de två”/ yin och yang ett centralt begrepp. Att det finns motsatser i oss och i naturen är en självklarhet och balansen mellan dem avgörande. Den ena existerar inte utan den andre och i behandlingsstrategier kan du inte räkna bort den ena och bara behandla den andra. Allt är ett, men ändå två. Yin finns i yang, precis som yang finns i Yin. Inget är bättre eller sämre än det andra. Det handlar helt enkelt om att ha balans, annars blir det obalans och flödet av qi (”livsenergi”) i kroppen kommer ur balans och måste rättas till: stagnation/ stopp, fullhet/ för mycket eller tomhet/ för lite. Balansen återfås genom olika behandlingsmetoder och det jag lär mig i grundutbildningen är akupunktur (nålstick, moxa) och kostråd. Vidare kan du behandla med kroppsbehandling i form av kinesisk massage, koppning och qi gong, örtmedicin och viss kirurgi. Allt enligt de antika texter och den beprövade erfarenheten som kinesiska läkare har forskat fram under tusentals år.
Att känna sig kluven eller misslyckad då två motsatser lockar eller känns som ett behov blir totalt fel. Inget är bättre än det andra, inget är mer ”rätt”än det andra. Det handlar om att hitta balansen. Då, där du inte väljer bort det ena utan endast följer flödet så balans uppstår, hittat du rätt. Nedan finns länken till en fin översättning av ett underbart, zenbuddhistiskt kinesiskt poem; Hsin Hsin Ming och en lika fin tolkning av Rupert Spira, där allt det svåra blir ”enkelt”. Många gånger har jag lyssnat och det jag hittills tagit till mig är följande: sluta kämpa, stilla dig och lyssna. Vandra sakta och ge utrymme för tystnaden i tomheten. Men jag måste höra den flera gånger, för det enklaste är ofta det svåraste…
Stark är den strävan jag har efter friden. Aldrig är jag så tillfreds som när stunderna av frid fyller mitt sinne. Och kanske är det här citatet nedan delvis en förklaring till det. Någonstans finns också ett motstånd. Skulle jag vara ett med dem som inte delar samma värderingar som jag? De där viktigaste och mest grundläggande… Ja, så är det faktiskt. Jag hör det från alla trosuppfattningars värdegrunder, att det finns där. Att vi människor förvanskat och dragit saker till extremitet är en annan sak, men att vi alla påverkar varandra, att mina handlingar får effekt på dem omkring mig och att agerandet i det lilla också är betydelsefullt för det stora är en sanning. Vi finns i förhållande till varandra, varken vi vill eller inte. Och även om ett fåtal där ute drivs av dominans och har en obalans som orsakat stagnation, fullhet eller tomhet, så delar vi vårt varande med dem. Även deras naturliga tillstånd är en längtan efter frid och lycka. De gör bara val som skapar obalans. Precis som jag. Min känsla av att vara splittrad och överväldigad av de tio tusen tingen börjar avta. Det räcker med att sakta ner och lyssna inåt. Idag har jag vandrat långsammare och gett utrymme åt stillhet och tillåtit mig vara en stund i tomheten, där friden och lyckan finns.
”Peace and happiness are the nature of our being. And we share our being with everyone and everything” – quote by Rupert Spira explaining non-duality
