”Sjukdom – ett fönster som öppnats till förändring”!?
Den mörkaste tiden ligger bakom oss. Sakta börjar ljuset återvända och dagarna blir längre. Sjukskrivningarna på jobbet har stundvis varit massiva hela hösten och vintern. Den här tiden utsetts vi för mycket attacker av yttre och inre påfrestning (eller patogener som man kallar det i TKM). Vårt samhälle saktar inte ner för att den mörka, kalla årstiden gör att vi alla behöver en långsammare rytm och mer vila. Det skapar trötthet och i förlängningen gör det oss sårbara för obalanser och sjukdom kan få fäste. Trots en veckas semester gled jag efter en tids arbete in i tröttheten. Trots tidigt sänggång svek sömnen. Arbetet kräver tidig uppstigning, så timmarna med vila blev för få, men självklart gick jag till jobbet. Kroppen signalerade att den behövde vila, men med några dagar kvar till helgen arbetade jag på. Så började sinnet också säga ifrån att det var dags för återhämtning, men då hade vi redan se’n långt tidigare planerat att ta hit gäster på middag, så jag lät allt annat vara och fokuserade på det. Det gick bra, i stunden. Fantastiskt trevligt, men så kom morgonen. Den här gången fanns inte tillräckligt med energi. Tidigt morgonen efter vaknade jag med en kropp som fullkomligt skrek och den här gången kunde jag inget annat göra än att lyssna. Så jag lade mig äntligen ner och gav mig själv den vila min kropp så länge försökt tala om att jag behövde. Det låter så banalt. Hur kommer det sig att jag just nu inte klarar av sådana här vanliga händelser i mitt liv? Jag pratade med en väninna som arbetar med familjer i behov av stöd och barn som far illa, och hon berättade en liknande historia. ”Det finns så stort behov av hjälp, men det har blivit för mycket. Och så har min mor fått ett cancerbesked.” Det är inte lätt att göra val ibland, men tar vi inte hand om oss själva kommer sjukdomen och knackar på. En tydlig signal att det behövs en förändring. Att det är dags att välja sig själv för att kunna finnas till för andra.
Känner ni igen er? Trots år av träning, utveckling och kunskap så lyssnar inte heller jag till mig själv alla gånger. Vi handlar efter ett mönster som sitter så djupt att det ska till smärtsamma upplevelser, till och med sjukdom, för att se och börja förändra dem. Det är där sjukdomssymtom eller blockeringar kommer in som positiva. De får oss att likt väckarklockor vakna till och se på oss själva med öppna ögon och inse behovet av förändring. Kroppen är ett fantastiskt instrument att använda för att se, höra, känna och lukta oss till blockeringar och obalanser. Där det finns obalans, märks det. En person som tränat sig i att lyssna till sin egen varelse kan nästan känna qi/ livsenergin strömma och virvla genom kroppen. Jag är inte riktigt där än, men jag är på väg. Konsekvensen av att stänga av helt och strunta i tecken och signaler år ut och år in, blir att blockeringen får ett djupare fäste och utvecklas till verklig, manifest sjukdom. Och då är det inte så lätt att se det positiva i det. Inte så lätt att åtgärda med en förändring.
I den kinesiska medicinen pratar man om blockeringar, tomhet och obalanser som skapas av yttre patogener: omgivning och miljö, inre patogener: överdrivna och obearbetade känslor och så alla övriga patogener: livsstilsfaktorer, trauma, parasiter, insektsbett o.d. Och som jag nämnt i tidigare inlägg klarar du av att försvara dig mot de påfrestningar du utsätts för mycket bättre om ditt hjärta/ själ är i harmoni. Vi påverkas av allt runt omkring oss och inom oss. Det gäller att hitta balansen.
Min längtan och strävan har alltid varit att hjälpa andra. Se deras behov av lindring och om möjligt bota. Det var ett sånt yrke jag valde för länge sedan och som jag utvecklar och bygger vidare på. Men jag glömmer mig själv emellanåt och har alltid gjort det. Plikt och ansvar har varit dominerande känslor för mig och rädslan för att svika infinner sig fortfarande när jag är sjuk. Det jag har insett (egentligen för länge se’n), men aldrig riktigt implementerat förrän de sista åren, är att jag behöver tid för återhämtning d.v.s. lediga dagar då jag inget annat gör än mediterar, yogar, vandrar i skogen och ägnar mig åt ett skapande utan krav. Jag har ett behov av att prioritera mig och mitt välbefinnande för att kunna vara till nytta för andra. Det är så enkelt, men rädsla ristar djupa mönster som är svåra att se och ännu svårare att utplåna, men det går. Att medvetandegöra sig själv är första steget, lyssna inåt det andra och att agera på de tydliga behoven det tredje:
- Medvetenhet – det går inte att ösa ur en tom källa, den måste vårdas och fyllas på. Att bli medveten om sina egna behov och nedärvda mönster är avgörande.
- Lyssna inåt – meditation och stillhet ger möjlighet att höra vad som behövs för att din inre källa ska porla och spruta av energi. Det ger dig också klarhet i vilken väg du ska gå för att nå dit ditt hjärta önskar och vill. Och så småningom kanske du kan känna själva livskraftens flöde i din kropp.
- Agerande – planera livet och agera på ett sådant sätt att behovet av återhämtning blir tydligt och får utrymme, så din energi räcker till dig själv, till andra och till den väg din längtan vill att du går. Vägen som är glädje och, trots svårigheter, lätt att vandra.
Mönster är ofta uppbyggda av rädslor som medvetet och omedvetet lagts i oss under barndomen och genom uppväxten av välmenande föräldrar och med tiden vidareutvecklats av oss själva. Jag pratar om mönster som är vävda för att skydda och hjälpa oss i livet. Men alla mönster är inte bra och förblir de kvar i vårt undermedvetna, oss ovetandes, fastnar vi i dem likt havssköldpaddor i stora fiskenät.
Jag lyssnade på en pod förra veckan av en klok man som pratade om att styras av rädslor och hur man kan frigöra sig ifrån dem. För att göra sig av med rädslorna behövs en medvetenhet om vad man är rädd för och sedan att identifiera områden i sitt liv där rädslan är stor. Nästa steg är att agera genom att ta ledningen och i dessa områden och göra något trots att man är rädd och vidare att bygga upp trygghet. Tryggheten, menar Simon Jacobson, bygger vi upp genom att för oss själva tydliggöra följande:
- ”Core values” – dina viktigaste värderingar.
- Tro/hopp – ditt fundament som är orubbligt, som en tro på något som är större än dig själv
- Viktiga relationer – Vem/vilka skulle du ta strid för?
Idag har jag gjort en plan för våren och sommaren. Det finns nu utrymme för mig och min återhämtning. Jag behöver ensamtid, naturen och möjlighet att skapa utan krav. Ingen annan än jag kan ta kommandot och se till att jag får det. Jag vandrar nu i glädje fram emot tiden som kommer.
