Att nära livet

En smärta satte sig i bröstryggen under hösten. Jag kunde inte sova och värktabletter hjälpte inte. För första gången i hela mitt liv ger sig inte smärtan, inte ens efter några dagar som den brukar. När jag låg där i mörkret insåg jag att jag hade kommit till en punkt där jag inte längre kan förneka, gömma undan eller vänta. Jag måste blicka ännu djupare, se det jag fortfarande håller fast vid och en gång för alla släppa taget.  Leva ännu mer på ett sätt som ger näring åt livet; mitt liv, inte alla andras, utan mitt.

Det förunderliga i den ekvationen, att ge näring åt sitt eget liv först (den inre utvecklingen och den fysiska och mentala hälsan), är resultatet.  Alla runt omkring kommer att få så mycket mer av dig, än vad de hade fått annars. Det positiva som följer med det du ger dig själv, kommer mångdubblas när du se’n ger vidare. 

Att ge näring åt livet innebär att göra det i ”tre plan”: Fysiskt, mentalt och andligt. Man kan också dela in behovet av vård och omsorg i tre plan: medicinsk-, hälso- och friskvård. Men hur mycket vi än delar upp den mänskliga existensen så är och förblir vi en enhet. När kroppen smärtar kan det vara livet som inte levs.

Häromdagen lyssnade jag på ett podavsnitt med Rupert Spira och SHINE, the Metropolitan police, där han guidar kring frågor om vägen mot inre frid. Jag känner igen mycket av deras frågeställningar kring svårigheten att nå ett inre lugn och bibehålla en medkänsla för sig själv och sina medmänniskor då de dagligen möter brutalitet, våld och död. Min vardag består mer av sjukdom, död och mellanmänsklig konkurrens och känslokallt bemötande. Kanske i andra änden på skalan av negativa beteenden, men det berör och har en tendens att ta över sinnet ändå. Råden och tipsen han ger är otroligt enkla, men ändå är det svårt. Det svåra ligger att prioritera och hålla fast vid utvecklandet av en daglig rutin för sig själv. Att prioritera sitt eget välmående, för att det ska gagna alla andra runt omkring; på arbetet, i hemmet och på fritiden. 

”…You don’t have to become peaceful.It’s not about making the mind peaceful. You don’t have to work hard or to fight your mind or change or discipline it. You just have to take a step back and pause. The awareness is already there observing. It’s very essence is peacefulness. You just have to pause and reach inwards..”

https://podcasts.apple.com/se/podcast/rupert-spira-podcast/id1494564673?i=1000583017133

Där inne, i din egen varelse, finns det som är du; ett inre medvetande i form av en djup, oändlig källa av fridfullhet och glädje, som du kan ösa ur när som helst. Du behöver bara ”ta en paus” och vända uppmärksamheten inåt.

Jag tog en paus och gav mig upp till fjället för att njuta av vintern, fira nyår och åka skidor. I den isiga och krispiga kylan känns varje andetag av den rena klara luften långt ner i lungorna. Det är som om kroppens alla funktioner skärps och blir viktiga: näsans uppvärmning av luften, kroppens rörelse för energi och eld inifrån och sinnenas signaler om behov av skydd eller näring. Så enkelt att bara vara och överleva. Vira ylle i flera lager om kroppen, en sprakande brasa i storstugan och den sköna vilan efter ansträngningen på fjället. Känslan är glädje. Och i stillheten kommer åter insikten om hur jag vill att livet ska levas. Jag har ju funnit min riktning; nu gäller det att lita på riktningen, nära livet och fylla varje steg med just den känslan som blir så stark när nuet blir stilla och påtagligt: glädje.